perjantai 26. lokakuuta 2012

Praktik på Vasa sommaruniversitet


Vasa sommaruniversitet sökte en praktikant för hösten 2012, och jag blev glatt överraskad då jag efter ansökan och intervju fick beskedet att jag hade tilldelats praktikplatsen! Efter att ha avslutat min första praktikperiod på en annan arbetsplats i våras, och sedan varit på sommarjobb två månader, var det roligt att påbörja en ny praktikperiod den första augusti. Det kändes spännande och jag var beredd på nya utmaningar.

Redan från början tyckte jag om praktikplatsen. Mina kolleger är väldigt trevliga och roliga, och arbetsgemenskapen riktigt fin. Alla har till stor del sina egna arbetsuppgifter och ansvarsområden, men man samarbetar ändå och behöver inte vara rädd för att fråga om hjälp. Varje vecka ordnas veckomöten, så kallade “viikkopalaverit”, för hela personalen. Då diskuterar vi vad var och en har på gång för tillfället. Detta tycker jag har varit bra, eftersom man då kan bolla idéer, prata om aktuella evanemang, samt lösa eventuella problem eller brådskande ärenden.

Mina arbetsuppgifter har varit intressanta och varierande. Jag har fått utföra både enklare rutinsysslor samt mera krävande, ansvarsfulla uppgifter. Exempel på sådant jag fått göra är: fakturering, kopiering, hämta och föra post, göra intyg, uppdatera hemsidan, och förbereda inför tenter. Dessutom har jag fått hjälpa till vid kursstarter, arbetat med en kartläggning, gjort utvärderingar och sammanställningar, samt mycket annat. En stor del av arbetsdagarna har också gått åt till att läsa och svara på mejl, svara i telefon, och ibland hjälpa studerande som kommer till kansliet med olika ärenden. 

Min största uppgift på praktiken har varit att hjälpa till med att planera ett seminarium. Det kallades Nordiskt dansseminarium (Pohjoismainen tanssiseminaari), och hölls under två dagar; 8.-9.10.2012. I samband med detta kom jag underfund med att det verkligen är en hel del arbete med att planera inför ett kurstillfälle, så det var väldigt nyttigt. Jag fick planera och förbereda mycket av det praktiska,så  som att göra broschyrer och informationsmateral, marknadsföra seminariet, och göra olika beställningar. Jag deltog även i själva seminariet och såg till så att saker och ting löpte smidigt, tillsammans med seminariets moderator. Efteråt blev det bland annat att göra utvärderingar och fakturera. Så med andra ord fick jag vara med om hela processen gällande ett kursarrangemang. Det var en riktigt rolig och intressant upplevelse!

En utmaning med praktiken har varit språket. Jag var beredd på att det skulle vara mycket finska, men speciellt i början var det ändå lite nervöst att uttrycka sig på finska, eftersom svenska är mitt modersmål. Jag tycker dock att det (för det mesta) har gått ganska bra, och jag har lärt mig mycket. Framförallt har jag kommit fram till att huvudsaken är att man vågar försöka, och göra så gott man kan. Förutom finska har jag också fått använda en del engelska, speciellt med utbytesstuderande som går kurser via Vasa sommaruniversitet. Det har varit roligt att få öva även engelskan, eftersom jag tycker om språk.

Enligt mig är praktikens längd på tre månader riktigt passande. Även om jag tycker att det har gått snabbt så har jag ändå hunnit lära mig en massa nytt, samt kommit ordentligt in i systemet och rutinerna på arbetsplatsen. Jag uppskattar att jag fått ta ganska mycket eget ansvar, med tanke på hur viktigt det är i framtida arbetsliv. Dessutom har det varit varierande att få samarbeta med andra, men också arbeta mycket självständigt. Jag har trivts riktigt bra, och skulle personligen gärna kunna tänka mig att jobba med liknande arbetsuppgifter i framtiden. Jag rekommenderar varmt Vasa sommaruniversitet som praktikplats också för andra studerande!


            
Skribenten Therese Nygård var praktikant på Vasa sommaruniversitet 1.8.-26.10.2012. Therese studerar allmän pedagogik vid Åbo Akademi i Vasa, för fjärde året.


tiistai 2. lokakuuta 2012

Internet = Google?


Internet, verkkojen verkko, sai alkunsa Yhdysvaltojen armeijan hajautetusta tietojärjestelmästä 1960-luvulla. Vähitellen käyttö levisi yliopistoihin ja 1990-luvulla graafisen käyttöliittymän ansiosta koko kansan Internetiksi. 1990-luvulla Internet tuntui aika suunnittelemattomalta. Uusia teknisiä ratkaisuja syntyi jatkuvasti. Mutta Internet kasvoi kovaa vauhtia ja vuonna 2012 voidaan kysyä: ”Onko Internet sama kuin Google?” 

Minulla oli tilaisuus kuulla kulttuurihistorioitsijaa, media- ja oikeustieteen professori Siva Vaidhyanathania Helsingissä kansainvälisessä kirjastokonferenssissa. Professori suorastaan jyrisi, kun hän kuvaili Internetin nykytilaa. Nettiä valvotaan, sensuroidaan, ihmisistä kerätään laittomia rekistereitä jne. Vaid­hya­nat­ha­nin mukaan GOOGLE on mörkö, joka syö Internetin vapauden. Google omistaa YouTuben, ihmiset käyttävät lähes aina tiedonhakuunsa Googlea, sähköposti kulkee Gmailin kautta, reitin ystävän mökille katsomme GoogleMapista, Goog­le Street View on kuvannut kotikatumme ja pihamme, Google Alert tekee puolestamme mediaseurantaa jne. Netin käyttäjistä Googlella on valtavat määrät tietoa, mikä näkyy esim. siten, että sama Google-haku tuottaa kahdelle tiedonhakijalle erilaisen tuloksen. Google tarjoaa eri tietoa kuusikymppiselle tädille kuin koulupojalle, sillä tiedonhaussa ja verkkoaineistojen lukemisessa käyttäjien seurannan muodot ovat varsin kehittyneitä.

Me tiedämme itse asiassa aivan liian vähän verkon sensuurista ja seurannasta. Monissa Euroopan maissa mm. Unkarissa on viime aikoina säädetty lakeja, jotka velvoittavat kansalaisten käyttämään verkkosuodattimia. Monessa suomalaisessa koulussa ja kirjastossa sisältöjä suodatetaan pornografian ja väkivallan takia. Kirjastoissa suodatusta on perusteltu lastensuojelulla, mutta monessa kirjastossa suodatetaan kaikkia yleisöpäätteitä, ei vain lasten- ja nuortenosastojen koneita. Suuri osa kirjastoista ei tiedota suodatuksesta asiakkaille lainkaan. Ja joissakin tapauksissa kirjaston henkilökunta ei edes tiedä kunnan suodatuskäytännöistä. Sanalistoihin perustuvat suodattajat eivät jaa tiedonhakijalle myöskään seksivalistusta. Perhesuunnittelusivut jäävät myös suodattimeen. Kun suodattimet otettiin käyttöön, oli hankala saada tietoa Pornaisten kunnasta (engl. porn) tai Rape-koirasta (engl. rape). 

Kuinka moni tietää, että Ruotsissa asuvan serkun sähköposti käy läpi monitoroinnin? Sen mahdollistaa naapurimaamme FRA-laki (Försvarets radioanstalt). FRA-laki antaa Ruotsin armeijan tiedustelulaitokselle valtuudet lukea sähköpostien ja tekstiviestien sisältöä sekä kuunnella puheluja. Oikeudet koskevat kaikkea Ruotsin rajat ylittävää tietoliikennettä. 

Patrick Chappatte, International Herald Tribune, 2005
Kuka tietää, monessako rekisterissä omat henkilötiedot ovat? Kauppojen, yhdistysten, firmojen jne. Lista on pitkä. Isossa Britanniassa on yli 60 laitonta henkilörekisteriä, mm. lasten DNA-rekisteri on kerätty ilman vanhemmilta kysyttyä lupaa. Kuka lukee verkkopalvelujen ja ohjelmien käyttösäännöt? Ne pienetkin präntit sieltä lopusta? Minä en ole jaksanut. Eikä varmaan moni muukaan. 

Australiassa on astunut voimaan uusi laki, joka mahdollistaa viranomaisten pääsyn mm. sähköposteihin ja sosiaalisen median viesteihin. Tarkoitus on estää kyberrikollisuus. Isoveli valvoo, huh. 

Lukiolaiset löytävät Internetistä kyllä aikataulut ja Youtube-videot mutta tiedonhaku opintojen aikana on monelle vaikeaa. Jyväskylän yliopiston väitöstutkimuksessa todetaan, että ongelmia aiheuttavat eniten tehottomat hakukyselyt ja lähteiden puutteellinen arviointi. Lähdekritiikki unohtui suurelta joukolta. Lukiolaiset eivät osaa kyseenalaistaa hakutuloksina tullutta tietoa Näille nuorille tietoa on vain digitaalinen tieto, joka on saatavissa välittömästi enterin painamisen jälkeen. Tutkitut lukiolaiset ovat Google-sukupolvea, joka ei osaa etsiä tietoa muulla kuin hakukoneella. Ellei sitten joku opeta. Opettaako koulu? Kotona joku? 

Monessa muussakin selvityksessä on todettu, että uudet tiedonhakijat, diginatiivit haluavat käyttää palveluja 24/7 ja he haluavat saada kaiken yhdellä napin painalluksella. Diginatiivit etsivät vastausta, eivät tietyn kirjailijan teosta tai artikkelia. He silmäilevät ja klikkailevat. 

Täytyy vain toivoa, ettei verkkopoukkoilija ole pysyvästi vain ”pintakalastaja”. Kouluilla ja kirjastoilla riittää haastetta saada nämä klikkailijat ymmärtämään verkon luonne, tiedonhaku ja sen, että google on vain google.

Lisätietoa:

Anneli Ketonen
anneli.ketonen@ely-keskus.fi
Kirjoittaja Anneli Ketonen toimii sivistystoimentarkastajana Pohjanmaan ELY-keskuksessa ja on mukana suunnittelemassa ja järjestämässä Hyppää junaan – Hoppa på tåget –koulutussarjaa yhdessä Vaasan kesäyliopiston kanssa. Koulutussarjan tavoitteena on perehdyttää kirjasto-, liikunta-, nuoriso- ja opetustoimen henkilöstöä käyttämään työssään erilaisia verkkotyökaluja sekä sosiaalisen median yhteisöllisiä välineitä ja toimintatapoja.