Jag är en fullständig novis när det kommer till hållbar
utveckling. Under många år ansåg jag det vara ett slöseri med tid och energi,
hippiepropaganda som faller ”citygröna” bosatta i västvärldens metropolområden
i smaken. Därför är jag fortfarande lite förvirrad över varför jag valde att delta i en nordisk fortbildning inom hållbar utveckling - men det torde klarna under kursens gång.
Träff 1, Dag 1
Min personliga resa mot en djupare förståelse av hållbar
utveckling inleds med taxi och flyg. Med tanke på resmålet känns det rätt
skenheligt, men ändamålen helgar medlen brukar man väl säga. Nå, jag tog
faktiskt tåget dagen innan, kanske det jämnar ut sig. Jag vet inte hur man ska
förhålla sig till olika transportmedel ännu.
Väl framme i ett Oslo får man tampas med något man slipper
tänka på i Pampas, nämligen höjdskillnader i terrängen. Efter avslutad färd med trikk får jag så lov
att ta mig uppför en backe för att nå Haraldsheim, där en stor del av kursens
första träff hålls. Hjärtat bultar. Inte undra på att de skidar så fruktansvärt bra i det här landet.
![]() |
Första kvällen hade vi en "buffet of Nordic starters", bidrog med choklad och salmiak. |
Första sessionen går till stor del ut på att vi lär känna
alla deltagare, får information om hur kursen är uppbyggd och vilka kriterierna
är för att vi ska få ECTS för genomgången kurs (man kommer aldrig ifrån
studiepoäng), samt en presentation av deltagarna och deras projekt. Deltagarna
kommer från hela Norden, och med det avser jag Danmark, Finland, Island, Norge,
Sverige. Försöker jag minnas
fördelningen rätt (hur många från vilket land) så kommer jag garanterat ihåg
fel. Det är speciellt kul att märka att det även finns mycket variation
gällande ålder och bakgrund.
Vi presenterar alla våra projekt och det är otroligt vilken
variation man finner bland dessa. Transitionsforskning, att implementera en
holistisk syn på miljö och ekonomi, göra en hel stad plastfri och utveckla
hälsan på arbetsplatsen är bara några exempel. Mitt eget projekt, att
arbetsplatsen ska uppfylla vissa kriterier för att få ett certifikat för
hållbar utveckling, känns otroligt torrt och tråkigt i jämförelse.
Skam och
nervositet övergår ändå efter en stund i en känsla av att jag nog kanske gör någonting
vettigt. Bort med alla mindervärdeskomplex! När sessionen avslutas på kvällen
är åtminstone en deltagare väldigt, väldigt trött. Lights out.
Träff 1, Dag 2
Nästa dag fortsätter med bl.a. en föreläsning om vetenskapsom allmänbildning där vi bland annat diskuterar PISA-resultaten. En intressant
aspekt jag inte hört om tidigare: i Finland är vi utmärkta på att prestera bra
i PISA-undersökningarna, etta på listan, men samtidigt så visar det sig att
eleverna har noll intresse att lära sig mer om området de känner till så väl. Hah!
Dagen fortsätter med busstransport i det närmast alpina landskapet till RönningenFolkehögskole där vi får veta mer om deras verksamhet som vilar på tre stabila
grundpålar, grönt tänkande, kristlig världssyn och globalt ansvar.
![]() |
Utsikt från Rönnige Folkehögskole |
När en uppenbarligen typisk norsk lunch (rejäla smörgåsar) inmundigats
fortsätter vårt glada sällskap, efter en kort rundvandring, in till centrum för
att bekanta oss med nätverket Vennskap Nord-Sör. Nätverket hjälper parter i Norge
upprätta samarbetsprojekt med parter i utvecklingsländer. Undertecknad är i det
här skedet lätt omtöcknad och ännu trött efter resorna, men det verkar som om projekten
till stor del kretsar kring samarbeten på en mycket lokal nivå. Småskaligt
tänkande kan även ge storslagna resultat. Efter vårt besök vid Vennskap
Nord-Sör bekantar vi oss med centrala Oslo och byggnader i regeringskvarteret
som man ännu diskuterar om man borde riva eller restaurera, många år sedan den
fruktansvärda bombningen och massakern.
Dagen fortsätter med en rundvandring i en förvånansvärt stor
koloniträdgård i centrala Oslo, i Sagene. Man kan tala om någonting större än en
grön oas i det här sammanhanget. Här ryms både traktorer och höns.
Väntelistan
för att få sin egen lott är, inte särskilt förvånande, väldigt lång. Skriver
man upp sig nu kan man få vänta ungefär nio år. Eller sju. Någondera tror jag
det var.
![]() | |
City-tupp, cool som få. |
Dagen avslutas med middag på den kurdiska restaurangen CaféNazar. I det här skedet går det upp för mig att öl är dyrare i Norge än i mitt
kära hemland. Det hindrar förstås inte representanter från Norge, Sverige,
Island och Finland att efter middagen besöka en äkta ölstuga. Man kan inte låta
bli när det finns en porter som heter Lökketrollet. Diskussionerna är
intressanta och ämnena många, även om man låter sig luras av trollet. Lights
out igen.
Träff 1, Dag 3
Dag tre beger vi oss till centrala Oslo. Jag får äran att
för första gången åka i en Nissan Leaf. Det finns en del elstolpar i Oslo, där
man gratis får ladda sin elbil. Vi inleder med en föreläsning om pedagogik för
de rika, som är utvecklad för att ge specifikt folkhögskolestuderande en
inblick i hur de förhåller sig till globalt ansvar.
![]() |
"You can't hate on a plant" |
Avslutningsvis får vi lyssna till en fenomenal föreläsning av
en representant från projektet Majobo (”MAJOBO –mat og jord der du bor”) om hur man i en stadsdel som kan anses vara ett
ghetto i Oslo fick hela närsamhället att komma samman och börja...Odla
grönsaker. Grannar som aldrig sagt ett ord åt varandra under 30 år är plötsligt
delaktiga i ett grönsaksprojekt mitt i centrala Oslo. Även drogförsäljarna aktiverar
sig i rollen som övervakare – ingen ska förstöra våra tomatplantor!
Nästa gång ska vi träffas på Samsö i Danmark. Vi tar farväl av
varandra och beger oss i olika konstellationer mot buss- eller tågterminal.
Flyget väntar, även om det är flera timmar dit. Fördriver tiden med att läsa enbok. Börjar känna mig alldeles utmattad, men samtidigt är hjärnan fylld av
idéer och inspirationen börjar närma sig aldrig tidigare skådade nivåer. Märkligt,
det här med hållbar utveckling är ju bara en massa hippiepropaganda. Dags att
stiga på planet.
Från flygplatsen tar jag denna gång bussen, stiger av vid
fel hållplats, missar sista spårvagnen och promenerar istället mot sovplatsen i
Tölö.
(För mer information om personerna bakom fortbildningen och kursinnehållet, besök denna sida)
Författaren till bloggtexten Sven Söderholm jobbar som utbildningskoordinator vid Vasa sommaruniversitet. Tidigare har han aldrig tänkt så mycket på hållbar utveckling. Spenderar sin fritid med att sitta i soffan hemma i Larsmo och tänka på universum.