Cynisk skepticism möter gröna värderingar

Jag är en fullständig novis när det kommer till hållbar utveckling. Under många år ansåg jag det vara ett slöseri med tid och energi, hippiepropaganda som faller ”citygröna” bosatta i västvärldens metropolområden i smaken. Därför är jag fortfarande lite förvirrad över varför jag valde att delta i en nordisk fortbildning inom hållbar utveckling - men det torde klarna under kursens gång.

  

Träff 1, Dag 1  

Min personliga resa mot en djupare förståelse av hållbar utveckling inleds med taxi och flyg. Med tanke på resmålet känns det rätt skenheligt, men ändamålen helgar medlen brukar man väl säga. Nå, jag tog faktiskt tåget dagen innan, kanske det jämnar ut sig. Jag vet inte hur man ska förhålla sig till olika transportmedel ännu.

Väl framme i ett Oslo får man tampas med något man slipper tänka på i Pampas, nämligen höjdskillnader i terrängen.  Efter avslutad färd med trikk får jag så lov att ta mig uppför en backe för att nå Haraldsheim, där en stor del av kursens första träff hålls. Hjärtat bultar. Inte undra på att de skidar så fruktansvärt bra i det här landet.

Första kvällen hade vi en "buffet of Nordic
starters", bidrog med choklad och salmiak.

Första sessionen går till stor del ut på att vi lär känna alla deltagare, får information om hur kursen är uppbyggd och vilka kriterierna är för att vi ska få ECTS för genomgången kurs (man kommer aldrig ifrån studiepoäng), samt en presentation av deltagarna och deras projekt. Deltagarna kommer från hela Norden, och med det avser jag Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige.  Försöker jag minnas fördelningen rätt (hur många från vilket land) så kommer jag garanterat ihåg fel. Det är speciellt kul att märka att det även finns mycket variation gällande ålder och bakgrund. 

Vi presenterar alla våra projekt och det är otroligt vilken variation man finner bland dessa. Transitionsforskning, att implementera en holistisk syn på miljö och ekonomi, göra en hel stad plastfri och utveckla hälsan på arbetsplatsen är bara några exempel. Mitt eget projekt, att arbetsplatsen ska uppfylla vissa kriterier för att få ett certifikat för hållbar utveckling, känns otroligt torrt och tråkigt i jämförelse. 

Skam och nervositet övergår ändå efter en stund i en känsla av att jag nog kanske gör någonting vettigt. Bort med alla mindervärdeskomplex! När sessionen avslutas på kvällen är åtminstone en deltagare väldigt, väldigt trött. Lights out.

Träff 1, Dag 2

Nästa dag fortsätter med bl.a. en föreläsning om vetenskapsom allmänbildning där vi bland annat diskuterar PISA-resultaten. En intressant aspekt jag inte hört om tidigare: i Finland är vi utmärkta på att prestera bra i PISA-undersökningarna, etta på listan, men samtidigt så visar det sig att eleverna har noll intresse att lära sig mer om området de känner till så väl. Hah! Dagen fortsätter med busstransport i det närmast alpina landskapet till RönningenFolkehögskole där vi får veta mer om deras verksamhet som vilar på tre stabila grundpålar, grönt tänkande, kristlig världssyn och globalt ansvar.

Utsikt från Rönnige Folkehögskole

När en uppenbarligen typisk norsk lunch (rejäla smörgåsar) inmundigats fortsätter vårt glada sällskap, efter en kort rundvandring, in till centrum för att bekanta oss med nätverket Vennskap Nord-Sör. Nätverket hjälper parter i Norge upprätta samarbetsprojekt med parter i utvecklingsländer. Undertecknad är i det här skedet lätt omtöcknad och ännu trött efter resorna, men det verkar som om projekten till stor del kretsar kring samarbeten på en mycket lokal nivå. Småskaligt tänkande kan även ge storslagna resultat. Efter vårt besök vid Vennskap Nord-Sör bekantar vi oss med centrala Oslo och byggnader i regeringskvarteret som man ännu diskuterar om man borde riva eller restaurera, många år sedan den fruktansvärda bombningen och massakern. 

Dagen fortsätter med en rundvandring i en förvånansvärt stor koloniträdgård i centrala Oslo, i Sagene. Man kan tala om någonting större än en grön oas i det här sammanhanget. Här ryms både traktorer och höns. 

Väntelistan för att få sin egen lott är, inte särskilt förvånande, väldigt lång. Skriver man upp sig nu kan man få vänta ungefär nio år. Eller sju. Någondera tror jag det var.

City-tupp, cool som få.

Dagen avslutas med middag på den kurdiska restaurangen CaféNazar. I det här skedet går det upp för mig att öl är dyrare i Norge än i mitt kära hemland. Det hindrar förstås inte representanter från Norge, Sverige, Island och Finland att efter middagen besöka en äkta ölstuga. Man kan inte låta bli när det finns en porter som heter Lökketrollet. Diskussionerna är intressanta och ämnena många, även om man låter sig luras av trollet. Lights out igen.

Träff 1, Dag 3

Dag tre beger vi oss till centrala Oslo. Jag får äran att för första gången åka i en Nissan Leaf. Det finns en del elstolpar i Oslo, där man gratis får ladda sin elbil. Vi inleder med en föreläsning om pedagogik för de rika, som är utvecklad för att ge specifikt folkhögskolestuderande en inblick i hur de förhåller sig till globalt ansvar. 

"You can't hate on a plant"

Avslutningsvis får vi lyssna till en fenomenal föreläsning av en representant från projektet Majobo (”MAJOBO –mat og jord der du bor”) om hur man i en stadsdel som kan anses vara ett ghetto i Oslo fick hela närsamhället att komma samman och börja...Odla grönsaker. Grannar som aldrig sagt ett ord åt varandra under 30 år är plötsligt delaktiga i ett grönsaksprojekt mitt i centrala Oslo. Även drogförsäljarna aktiverar sig i rollen som övervakare – ingen ska förstöra våra tomatplantor!

Nästa gång ska vi träffas på Samsö i Danmark. Vi tar farväl av varandra och beger oss i olika konstellationer mot buss- eller tågterminal. Flyget väntar, även om det är flera timmar dit. Fördriver tiden med att läsa enbok. Börjar känna mig alldeles utmattad, men samtidigt är hjärnan fylld av idéer och inspirationen börjar närma sig aldrig tidigare skådade nivåer. Märkligt, det här med hållbar utveckling är ju bara en massa hippiepropaganda. Dags att stiga på planet.

Från flygplatsen tar jag denna gång bussen, stiger av vid fel hållplats, missar sista spårvagnen och promenerar istället mot sovplatsen i Tölö.

(För mer information om personerna bakom fortbildningen och kursinnehållet, besök denna sida)

 Författaren till bloggtexten Sven Söderholm jobbar som utbildningskoordinator vid Vasa sommaruniversitet. Tidigare har han aldrig tänkt så mycket på hållbar utveckling. Spenderar sin fritid med att sitta i soffan hemma i Larsmo och tänka på universum.